Nyheter

Textstorlek A
Normal textstorlek
A
Större textstorlek
A
Störst textstorlek

En inblick i Trygghetsteamets pandemivardag

Pandemin har under våren svept in över Sverige. Under coronakrisen är det många verksamheter som fått en annorlunda vardag, man behöver ställa om, tänka nytt och hitta kreativa lösningar, inte minst inom omsorgen.  I detta reportage får du träffa Maria Waernqvist och Linda Persson, undersköterskor hos oss, som gör allt för att skydda den mest sårbara gruppen.

Trygghetsteamet arbetar främst med natthemtjänst och larmhanteringen för trygghetslarm i Varbergs och Falkenbergs kommuner. Under en natt gör de ungefär 30 kundbesök per bil och det är 16 bilar i omlopp i kommunerna. Sedan i mars, då våra kommuner fick de första bekräftade fallen av Covid-19, har vardagen för Trygghetsteamet förändrats på flera sätt.

Det tar mycket tid att klä sig i skyddsutrustning

Maria och Lindas arbetspass börjar alltid med en lägesbild. Det nya i lägesbilden är numera fliken om Covid-19, exempelvis om någon testats positivt eller om någon arbetsrutin ändrats sedan sist.

Efter genomgång av läget sätter arbetspasset igång, ett arbetspass som förändrats mycket de senaste månaderna. En av de största skillnaderna är att de nu bär skyddsutrustning (plastförkläde, skoskydd, handskar och visir) vid varje kundbesök. Det är ny skyddsutrustning inför varje nytt besök.

- Det tar mycket tid att klä på och av sig skyddsutrustning och att torka av visiret med ytdesinfektion. Fler moment kan tyvärr innebära mer stress och kortare besök hos kunderna, berättar Maria, som arbetar i distrikt norr. Om kunden som vi ska besöka har misstänkt Covid-19 eller är positiv har vi även på oss långarmade förkläden, särskilda munskydd och skyddsglasögon, säger hon.

- Det är jobbigt och jättevarmt att bära skyddsutrustningen, men den är ju förstås bra. Det är en trygghet, både för kunderna (som oftast är jätterädda för att bli smittade) och för oss själva, säger Linda Persson från distrikt söder. Vi måste dessutom ständigt vara uppmärksamma på tecken hos kunderna som kan tyda på Covid-19, tillägger Linda.

- Vi är noga och lägger mycket arbete på att säkra människors hälsa. Det är ett kärt besvär, tillägger Maria.
Maria Waernqvist och Linda Persson

Arbetssituationen är tuff just nu – och med corona ökade även arbetsuppgifterna på fler att. Efter att arbetspasset är slut måste bilen noggrant städas.
- Allt som man har tagit på i bilen torkar vi av med desinfektionsmedel, så som ratten och alla knapparna, säger Maria. En gång per natt spritar vi även handtagen och ytor inne i våra lokaler.

Maria berättar att sedan pandemin startade har de delat upp Varbergs kommun i tre zoner med tre bilar i varje. Syftet med detta är att undersköterskorna ska besöka samma kunder i den mån de kan.
- Jag arbetar hela tiden i samma zon och vi ska inte överskrida gränserna, säger hon. Det är bara larmbilen* som får gör det om det behövs och förstås om man blir inringd för att täcka upp för någon som är sjuk. Detta är ett bra arbetssätt för att minska smittspridning, vi ska ju vara rädda om de äldre och sjuka.

I distrikt söder arbetar man på ett annat sätt men med samma syftet.
- Tidigare försökte vi sprida ut besöken med så jämna mellanrum som möjligt. Det kunde innebära att kunden fick besök av flera olika undersköterskor under samma pass. Nu försöker vi istället besöka samma kunder, men då kan tiden mellan besöken variera lite, berättar Linda. Åker vi på ett ”tyst larm**” går bara en av oss in till kunden för att se efter hur det är fatt. Det är för att vi inte ska utsätta oss båda för eventuell smitta. På de tysta larmen känner vi oftast inte personen vi besöker och vet inte om han eller hon har symtom, tillägger hon.

Rädslan får inte ta över

Men trots att de arbetar nära smittan är varken Maria eller Linda rädda för att själva smittas.

- Jag kan inte vara rädd för då hade jag snart inte vågat gå till jobbet, säger Linda. Men jag är försiktig och jag tycker det är en otrevlig sjukdom eftersom man inte vet hur sjuk man blir, tillägger hon.

- Ett litet tag i början kände jag mig orolig, berättar Maria. Men det var inte för min egen skull utan för allt det drar med sig att vara sjuk och för att smitta andra. Men eftersom vi är skyddade med vesir, handsprit och annan utrustning känner jag mig idag säkrare på jobbet än ute bland allmänheten.

Nu är sommaren här och när pandemin lägger sig vet ingen… Men något som är säkert är att Maria, Linda och de andra i Trygghetsteamet kommer fortsätta sitt fantastiska arbete framöver för att skydda de mest sköra och utsatta i samhället. 



Text: Elin Jigenheim och Hanna Danielsson
Foto: Räddningstjänsten Väst

_______________________________________________________________________
* Larmbilen har inte samma grundplanering med fasta insatser som övriga bilar utan svarar på larmen KSC (Kommunsamordningscentralen) skickar ut inom centrum.
** Tyst larm är när KSC inte får svar när någon har larmat. Man hör ingen, man vet endast att det har inkommit ett larm.

Produktion Cityweb